Ulrika Vargtand

kärlekscoaching

Coaching

Att tillåta sig coachas av någon kräver tillit; att du känner dig trygg och litar på att jag guidar dig rätt. Vårt första möte ger jag dig möjlighet att känna in mig för den jag är. Efter det beslutar du om du vill coachas vidare av mig. Vi kommer överens om ett antal träffar, tio möten har visat sig vara en bra början och brukar dessutom räcka för de flesta. Vid varje coaching tillfälle ingår det ”läxor”/uppgifter som du ska genomföra till påföljande möte. Det är av stor vikt att du gör dem, då blir resultatet på ditt arbete bättre och processen får bättre styrfart.

Så här ser jag på en del av livet
Som barn guidas vi in i ett samhälle uppbyggt på och etablerat av våra föregångares cementerade åsikter, erfarenheter, normer, värderingar, maktstrukturer och sociala ideal. Vi får snabbt lära oss vad som är tillåtet och inte i vår kultur. Som små blir vi sällan tillfrågade om vi tycker det är okay eller inte, eller om vi kan tänkas ha en annan åsikt. Det förutsetts att vi ska anpassa oss till rådande system. Som barn litar vi på att vi blir väl omhändertagna. Men det kanske vi inte blir alla gånger. Jag både tror och hoppas att alla gör sitt bästa. Men det du inte är medveten om, det bara sker, av hävd, kultur och tradition. Vi människor som bildar samhället vi lever i har många gånger en snäv och inskränkt syn på hur vi får vara och inte får vara. Hur kommer det sig? Redan som små bebisar blir vi tillrättavisade i tid och otid; “så här, inte så där” när det gäller… precis allt! Generationers tillkortakommanden repeteras. Vi formar våra egna fängelser, med alltför bra hjälp av utomstående, genom att stänga in oss själva inuti oss själva då vi nekas uttrycka oss i vår fulla potential med allt vad vi är med vår stora, vackra känslopalett. Hjärnan/tanken får företräde på hjärtats/känslans bekostnad. Att vara behärskad skattas högre än impulsiv. Så vävs vi in i en falsk bild av verkligheten och lämnar våra egna sanningar inlåsta i våra inre fängelser. Och hur mår vi efter att ha gjort det? Hur ter sig balansen mellan hjärta och hjärna? Ja, en bra början är att känna in dig själv. Hur mår du om du är riktigt ärlig och sann emot dig själv?

Vi lever i en tid då de allra flesta är upptagna med att “hålla uppe och visa sin fasad”. Det yttre betyder mer än det inre. De flesta lever utifrån och in i stället för inifrån och ut. Vi fokuserar mycket på att inhämta kunskap och på att vi ska prestera. Hjärnan och tankeförmågan står högt i kurs. Hjärtat och känslorna har inte alls lika stor betydelse i det verksamma livet. Det leder till att många tror att vi är det vi gör, vi är det vi presterar. Vilket i sin tur leder till prestationsångest och stress. Det är tufft och svårt att leva upp till någon annans bild av dig själv då du kanske inte givits möjlighet att upptäcka och uppleva vem du egentligen är. Dina känslor förtrycks och du förlorar kontakten med ditt inre/dig själv. Det kan kännas som att du saknar något. Du känner dig inte riktigt tillfreds. Det kan yttra sig som ett slags inre tomrum/en tomhet. Du försöker fylla igen tomrummet på olika sätt. Kanske en partner kan få mig att må bättre? Eller ett frenetiskt sportande, shoppande, ätande eller något annat slags missbruk som t ex alkohol, droger, spel, sex…? Jag vågar påstå att det är dig själv du saknar. Att du saknar kärleken till dig själv. Det är du själv som gör dig hel, inte något eller någon annan.

Resultatet
Personlig frihet: Du upptäcker dina styrkor, erkänner dina svagheter, når in till din essens – det som verkligen är ditt äkta jag, (inte ditt ego – det som du tror att du är). Du vågar visa din sårbarhet, blir mer autentisk och tillåter ditt inre ljus att lysa klart och starkt.
Äkta vänskap: Du äger dina känslor, berättar dina sanningar och möter dina medmänniskor med respekt, acceptans och är befriad från värderande och dömande.
Villkorslös kärlek: Du öppnar ditt hjärta och vågar älska utan att begära något tillbaka.